Julia

Varför ska man ha så himla svårt att klara av saker? På något sätt måste jag vara skadad, men jag klarar inte av att älska. Jag förstår inte, tror inte ens att jag vill älska. Jag vill inte hitta den "rätta", jag vill bara inte ha, vill bara att allt ska vara lätt och att ingen ska bli sårad. Varför ska det vara så himla svårt och varför blir jag så rädd?
Det måste ju vara viktigt att lära sig att älska. Som ett klassiska gammalt citat ur en film "The greatest thing you ever learn, is just to love and be loved in return". Det måste ju mena att älska är väldigt viktigt?
Kan inte någon bara säga vad jag ska göra? Allt vore dubbelt så enkelt då om man hade någon liten tant som sprang efter en och sa att gör de och gör inte det, men nu måste man ta beslut själv, Beslut? vet inte om jag har tagit något vettigt beslut i hela mitt liv, eller om jag har tagit något riktigt beslut alls.
  Sen måste jag bara ta upp det här med att när någon börjar gilla en. Den skriver en massa gulliga saker, visst bli jag charmerad och skriver gulliga saker tillbaka. Men herregud måste killar bli så himla mesigt gulliga bara för att de är intresserade av något? Tänk om man skulle göra så mot allt man blev intresserad av? Det skulle ju vara helt sjukt,  Problemet ligger nog egentligen inte i att killarna blir mesiga, det är väl bara det att så fort någon verkar vilja ha en så är det inte roligt längre. Det är ju mycket roligare att jaga en att bli jagad. Det tycker nog alla världens djur. För man är ju rädd för vad som ska hända om man blir tillfånga tagen, kommer man att dö då? eller kommer den bara att leka lite med den och sedan låta en skadat försöka släpa sig där i från? I stort sett så dör man nog hellre en att få så ont, eller skadad för livet. Därför kommer jag nog fortsätta att springa tills jag hittar något som jag kan jaga tillsammans med .